Tjajkovskij, Pjotr: Pianotrio a-moll

Man kan utan omsvep beteckna Tjajkovskijs enda pianotrio som ett kammarmusikaliskt rekviem eftersom det är komponerat till minnet av vännen Nikolaj Rubinstein som var både en framstående pianist och dirigent och som dog 1881. Verket är indelat i två stora block och inledes med en ryskt färgad, klagande melodi i cellon, "molto espresivo". Denna elegisk-tragiska stämning präglar hela satsen med dess obevekliga stegringar av ofta lyrisk innerlighet. Pianot introducerar det sångbara temat i variationssatsen. De följande tolv variationerna skulle man kunna beteckna som karaktärsvariationer: den tredje är ett kapriciöst pianoscherzando, den sjätte är en elegant vals (en form som Tjajkovskij behärskade mästerligt), den åttonde en energisk fuga med påtagliga kontrapunktiska konstgrepp, den tionde en mazurka à la Chopin, den elfte ett lyriskt utklingande. Som slutkrön följer en "Variazioni finale e coda" i allegrotempo, den har närmast karaktären av en självständig sats trots att den betecknas som den tolfte variationen. Ständigt kraftfulla stegringar i framåtstormande ilfart med temat från variationerna tycks förutbåda ett briljant slut. Men plötsligt bryter helt abrupt den elegiska sorgkantilenan från inledningssatsen den vilda stämningen och satsen slutar som en dyster sorgmarsch.

av Paul-Christian Sjöberg

Produced by KAN