Tjajkovskij, Pjotr: Rokokovariationer, op 33

Tjajkovskij dedicerade sina Variationer över ett rokoko-tema till Wilhelm Fitzhagen som var solocellist i det kejserligt ryska musiksällskapet och professor vid konservatoriet och som gav honom instrumenttekniska råd vid komponerandet. Variationerna skrevs vid en tid då Tjajkovskij befann sig mitt en av sina Mozart-yror: "Mozart har öppnat den musikaliska skönhetens vida horisonter för mig. Dessa intryck från ungdomen är outplånliga.jag blir yngre och friskare då jag hör hans musik . min kärlek till Mozart är så överväldigande att jag får tårar i ögonen bara av att tala om honom."

Om det inte vore för temats kromatiska blåsar-eftersats skulle man kunna tänka sig det hela som ett citat ur en 1700-talskomposition. Temat utgår från A-dur, dit musiken också återvänder, först efter en utvikning till en myckt fri och expanderande variation i C-dur och sedan efter en d-mollutvikning. Detta, och blåsareftersatsens ritornellkaraktär ger hela kompositionen ett drag av rondo.

Produced by KAN