Tjajkovskij, Pjotr: Symfoni nr 5

1888 komponerade Tjajkovskij sin femte symfoni, av många ansedd som kronan på hans symfoniska skapande. Själv betraktade han den som sitt sorgebarn. Sju veckors arbete: skissering fyra veckor, instrumentering tre och sedan uruppförandet den 17 november samma år i Moskva under tonsättarens ledning. Man kunde av dessa rent yttre torra fakta förledas att tro att Tjajkovskij befann sig i ett harmoniskt skapartillstånd, detta även mot bakgrund av den under decenniet alltmer stigande uppskattning som kom honom till del, även utanför hemlandet. Tjajkovskij var emellertid en man som led av stora självförbränningstvivel på sitt skapande, han genomled svåra depressioner och nervkriser. Under ytan av hans eleganta och geniala instrumenteringskonst med ofta påtagligt patetiska jubelutbrott som livsbejakande konstrastverkan finns ofta sorg och djup melankoli, inte sällan av direkt förförisk verkan. Det program som ligger till grund för denna symfoni blev aldrig offentliggjort och består egentligen enbart av några dagboksanteckningar som inte är särskilt detaljerade. "Ett underbart program, om jag nu bara kunde realisera det." " Program för första satsen i symfonin: Introduktion. Fullständig underkastelse under ödet eller, något som ju är detsamma, i försynens outgrundliga beslut." Och vidare: "Allegro 1) Knot, tvivel, klagan, förebråelser. 2) Skall jag kasta mig i armarna på tron???" Det rör sig helt enkelt och komplicerat om ett slags "Ödessymfoni". Redan i den långsamma inledningen presenterar klarinetterna det svårmodiga ödesmotivet som manande ledmotiv i hela symfonin. Det specifikt "ryska elementet" är påtagligt i den snabba växlingen av dyster melankoli, ömsint lyrik och ohämmade temperamentsutbrott, i den grälla instrumenteringen, i harmoniken, i den hämningslösa rytmiken, som helhet av omedelbar suggestiv verkan. Tjajkovskij underskattade sin femte symfoni och framhöll i ett brev till en väninna att den fjärde var ojämförligt bättre. Eftervärlden har inte velat ge tonsättaren rätt härvidlag, den femte symfonin är ett av den ryske mästarens starkaste och mest personliga verk och har sedan länge sin givna plats i konsertpublikens hjärtan!

Produced by KAN