Tjajkovskij, Pjotr: Violinkonsert

I mars 1878 befann sig Pjotr Tjajkovskij i Clarens i Schweiz tillsammans med sin bror Modest och eleven Iosif Kotek. Tonsättaren hade sin violinkonsert under arbete och de var alla överförtjusta i yttersatserna, medan den mittersta meditationen inte tycktes dem hålla samma höga kvalitet. Därför tog Tjajkovskij bort denna sats och ersatte den med en nykomponerad Canzonetta och det är i den formen vi idag känner konserten. Tjajkovskij erbjöd den berömde ungerske violinvirtuosen Leopold Auer att uruppföra konserten, men denne vägrade med motiveringen att den var ospelbar. Istället åtog sig Adolf Brodskij uppgiften, men efter uruppförandet den 4 december 1881 (med Hans Richter som dirigent) skrev den fruktade musikkritikern i Wien, Eduard Hanslick, följande ofta citerade drapa: ”det spelas inte längre på violinen, den misshandlas, den rivs i stycken, den bankas gul och blå … Finalen för oss mitt in i en rysk marknads brutala och ynkliga glädje. Vi ser vilda och vulgära ansikten, vi hör svordomar, vi känner lukten av dåligt brännvin. Tjajkovskijs violinkonsert ger oss för första gången den äckliga tanken, att det kan finns musik som luktar illa för örat.” Tidens kritiker excellerade i utgjutelser av detta slag och idag kan vi inte annat än dra på munnen åt deras oförmåga att höra väsentligheter. Tjajkovskij tog däremot så illa vid sig att han under resten av livet inte kunde få smäleken ur tankarna. Denna utskällda konsert hör alltså idag till de mest spelade och älskade av alla violinkonserter, ett verkligt glansfullt paradnummer som i sig rymmer både virtuositet och innerlighet. Första satsen är den tyngst vägande och den domineras av två teman, det stolta och resliga huvudtemat och det innerliga sidotemat. Canzonettan (som var det enda som fann nåd även inför Hanslicks kritiska öron) är en mild, slavisk meditation som leder direkt över till finalens virvlande åttondelar. Brodskij gjorde konserten populär och med tiden insåg till och med Auer att konserten var både spelbar och rent av mästerlig. Han framförde den många gånger och lät även sina elever studera in den.

© Stig Jacobsson jan 09