Alt. stämledare
Einar Öhman
Prata med Einar Öhman och räkna antalet gånger han nämner ordet roligt så får du genast en klar uppfattning om vad Einar tycker om att spela. Tidigt, som barn, upptäckte han det fina i kråksången med att spela i orkester. Därför bestämde han sig för att lära sig spela valthorn, för instrumentet gav honom garanti för att snabbt komma med i en musikkår med andra blåsinstrument; till att börja med blåsorkestern på den Kommunala Musikskolan i Tumba i Botkyrka. - En av mina bröder spelade trumpet i blåsorkester. De åkte på roliga resor och uppträdde på roliga ställen. Jag tyckte det verkade kul, säger Einar Öhman. Steget från att spela för nöjes skull, till att bli yrkesmässig musiker, med allt vad det innebär av övning, disciplin och hårt arbete tog dock ganska lång tid att ta. Det var först som musiksoldat i militärtjänsten som beslutet att bli yrkesmässig musiker togs. Då hade han redan avfärdat sin första termin på Tekniska Högskolan i Stockholm. - Många av musikerna i militärens musikkår satsade stenhårt och då påverkades jag att göra det samma, berättar han, men nämner även i samma veva sommarkurser, till exempel Nordiska Ungdomsorkestern, ledda av Kjell-Åke Bjärming och internationella ungdomsmusikfestivaler såsom Schleswig-Holstein-festivalen i Lübeck som stora inspirationskällor. Einar Öhman sökte alltså även in på Musikhögskolan i Stockholm - och kom in. Efter muck hade han avverkat ytterligare en termin på sin ingenjörsutbildning. Så där stod han, med ett ben på Musikhögskolan och det andra på "teknis". Einar fortsatte några månader gå båda utbildningarna parallellt, men... - Det var roligare på Musikhögskolan, säger han. Därmed blev ingenjörsutbildningen en gång för alla utkonkurrerad av musiken och Einar har hållit sig till sitt valthorn därefter. Enkelhet och naturlighet är andra ord som gärna kommer igen i Einars vokabulär: - I enkelheten finns i det stora. - Det är väl det samma inom alla konstarter, egentligen. Se på fotografen Georg Oddner. Hans bilder är anspråkslösa, men man ser att det ligger en genuin kunskap och teknik bakom varje fotografi och porträtt. I andra musikgenrer än den klassiska, lyfter han bland andra fram artisterna Monica Zetterlund och Cornelis Wreesvijk som mästare inom sina respektive fack. - Det ska låta äkta och okonstlat. Utan syn- och hörbar ansträngning, anser han. Klassisk musik är och förblir dock favoriten bland samtliga musikstilar. En speciell förkärlek hyser han till Richard Strauss, inte minst inom operan. Rosenkavaljeren ligger högt på tio-i-topp-listan. - Konststycket att sjunga opera ligger nära tekniken att spela valthorn. Man tänker på snarlikt sätt, menar Einar som ser den legendariske opera- och hovsångaren Ingvar Wixell som en levande lektion i hornspel. - Han sjunger med lätt och öppen klang och har nära kontakt med stämbanden. Inget "spill", liksom.
Fler musiker