Stämledare
Krzysztof Panus med kontrabasen byggd av Giuseppe Antonio Rocca, en 1800-talsklenod som förvärvats genom en donation av Malmö Förskönings- och Planteringsförening. (Foto: Jacob Faxe)
Krzysztof Panus
Krzysztof Panus har varit solobasist i Malmö SymfoniOrkester sedan 1995. För människor med känsliga öron, kan det polska ursprunget avslöjas inte bara i hans namn utan även i hans spelstil. Han spelar frimodigt och vågar ta ut de svängar som tillåts inom ramen för en svensk symfoniorkester av rang. - Det finns en viss skillnad i sättet att uppföra symfonisk musik i Polen och Sverige, medger han. - I Polen ger dirigenterna de enskilda musikerna större utrymme för egna tolkningar och uttryck. Stilarten är friare. I Sverige ligger tyngdpunkten på "teamwork" och man är mer beroende av dirigentens anvisningar. Utan att peka på vad som är rätt eller fel, menar Krzysztof att han själv föredrar att spela i sammanhang där det finns plats för egna interpretationer. Det får han i kammarmusik, som är hans favorit bland sammansättningar av orkestrar. - I kammarmusik spelar mindre grupper ihop. Det gör det möjligt för individen att skapa självständigt.
Krzysztof har en rik erfarenhet som yrkesmusiker. Han fick sin utbildning på Musikakademien i Gdansk och började under sin utbildning sin yrkesbana i Musikakademiens orkester. Innan han blev anställd i Malmö SymfoniOrkester arbetade han i Stockholms Filharmoniker, Islands Nationella Symfoniorkester, Baltiska Filharmoniker samt Polska Kammarmusikfilharmoniker.
Ett av hans starkaste och roligaste musikaliska minnen var när han spelade med Polska Kammarmusikfilharmoniker på Evian Festival i Frankrike. Ledare för festivalen var den berömde cellisten och dirigenten Mstislav Rostropovitj som skulle uppträda som solist i kvällens program. Under repetitionerna satt två extremt små väldresserade terrierhundar intill Rostropovitj. De hördes inte och de rörde sig inte. - De bara satt där, beskriver Krzysztof. Så var det dags för konsert. Salongen var fullsatt. Orkestern satt redo för att ta emot och ackompanjera den store Rostropovitj som i sin samtid var en av världens mest betydande musiker. - Men det kom ingen solist, berättar Krzysztof. - Vi väntade och väntade. Minuterna gick och publiken blev allt mer nervös. Solisten anlände inte och vi undrade om det hänt något med hundarna. Vad varken publiken eller orkestern visste var att Frankrikes kulturminister svävade i luften i helikopter med siktet inställt på att närvara vid konserten. Men det visste Mstislav Rostropovitj som efter 10 minuter kom in på scenen och djupt beklagade det försenade framträdandet. Han lovade dock, dyrt och heligt, att om publiken bara hade ro att vänta en stund till, skulle han spela hela Bachsviten i C-Dur tills kulturministern kom på plats. - Sviten är cirka 20 minuter lång. Rostropovitj som var oförberedd inför det plötsligt inlagda extranumret spelade den mest fantastiska och underbara musik jag har hört i hela mitt liv. - Det var också den första och sista gången jag hört ett extranummer i början på en konsert, tillägger Krzrysztof med ett skratt.
Fler musiker