Åke Hult
Åke Hult är en av veteranerna i Malmö SymfoniOrkester. Han har varit anställd i orkestern sedan 1987. - Jag hamnade här av en ren tillfällighet, berättar Åke Hult som hade turen att bli uppringd och tillfrågad ifall han ville vikariera i MSO ett år. Åke Hult som direkt efter sin violinpedagogexamen 1980 fick arbete som musiker i kammarorkestern Musica Vitae i Växjö svarade ja. - Jag trivdes bra med kammarorkestern men kände att jag ville bo i en annan stad än Växjö, som började kännas lite trång. Därför lockade Malmö, säger han.
Vid tiden som Åke Hult var nyinflyttad i Malmö var det grönskande och soligt vårväder. Staden tog emot honom med öppna och varma armar. Det tog heller inte lång tid innan han träffade sin blivande fru och bildade familj. Efter ett intensivt år av idogt övande inför provspelningar till fast tjänst samt - ej att förglömma, små barn i hemmet blev han fast anställd i MSO. Därmed fanns ingenting kvar att dividera om. Varför flytta om man trivs ? Har man som Åke Hult spelat i nästan två decennier i en orkester har man också varit med om många incidenter. Som Åke Hult uttrycker det: - Det vimlar av incidenter varje vecka och de flesta är roliga. - Det jag minns mest är nog när vi dirigerats av Sixten Ehrling. Man hade ju hört så mycket sägas om honom och han hade respekt med sig. Sixten Ehrling sades vara sträng, men vi skrattade mest åt hans kommentarer. Han hade satt i system att skämta och var snabb i replikerna. Ibland gick det ut över andra, ibland inte, ler Åke Hult, men tillägger: - Musikaliskt var han fantastisk. Alltid förberedd och klar över hur musiken skulle framföras.
Bland kompositörer är Johann Sebastian Bach Åke Hults främste energikälla och inspiratör. - Jag behöver en dos Bach varje år. Hans kompositioner är uppbyggeliga och fulländade. Det finns ingenting att lägga till eller dra ifrån. De är rena och innehållsrika. - Skulle jag ta med mig något till en öde ö blir det en solosonat av Bach. Åke Hult säger sig sälla sig till den äldre traditionen inom violinspel. I motsats till dagens strävan efter enkelhet och tidstrogenhet vill han snarare få fram en mer genuin fiolklang, där uttrycket i kompositionen får en mer framträdande position. - Tekniken ska förstås inte glömmas bort, men den ska bara sitta där. Åke Hult, som ursprungligen är en äkta norrlänning hämtar självfallet kraft från naturen, när tillfälle ges. Avkopplande fiske blir inte längre av men ränderna sitter fortfarande i slalombyxorna. En vintersemester om året med familjen är därför obligatorisk.
Fler musiker